Konsten att vara sexuellt frigjord.
”Formen är viktigare än innehållet.” Om det finns något typiskt svenskt karaktärsdrag så är det väl ändå detta, det är viktigare att saker går rätt tillväga än att det som går tillväga någonstans är bra. Samma sak menar jag har hänt med den så kallade sexuella frigjordheten. Mycket av det handlar om kvinnor givetvis, hur de måste bryta sig loss kring gamla föreställningar om ”fina flickor” som inte ligger rundor och absolut inte underhåller sig själva på egen hand. Sexleksaker är nya tupperware. Detta är givetvis en i huvudsak positiv utveckling, men i all iver att bryta med det gamla konservativa menar jag att man har hoppat över det mycket viktiga steget att definiera begreppen: Vad betyder det egentligen att vara ”sexuellt frigjord?”
Tråkigt nog finns det en tendens att tolka begreppet till motsatsen till det som gällde innan, därutöver med ett visst element av obligatorium. Det är trist att unga människor som tidigare mått dåligt på grund av viktorianska sedlighetsideal de inte kunnat leva upp till, nu ska må dåligt på grund av de förväntas vara öppna och vidlyftiga med sin sexualitet. Detta är givetvis helt befängt och kontraproduktivt, att vara sexuellt frigjord handlar nämligen inte om att förhålla sig till en helt ny norm av sexuellt accepterat beteende, det handlar om frihet att leva ut sin sexualitet precis så som man själv vill, givet alla möjligheter. En porrskådis är inte per automatik mer frigjord än en nunna, det beror helt enkelt på om porrskådisen och nunnan i fråga upplever att den sexualitet de lever ut är den de har valt själva och, inte minst, om de erkänner alla andras rätt att göra ett fritt val åt sig själva.
Jag beskriver gärna mig själv som sexuellt frigjord, men det hindrar inte min livsstil från att vara tämligen traditionell och monogam. Det är nämligen precis så jag vill ha det.
Barnpornografi är ett dumt ord
Inom vetenskapsteorin har det noterats att korta begrepp är duktiga överlevare, även när betydelsen av ordet har urholkats till den milda grad att ingen gemensam definition egentligen existerar. Ideologi uppges vara ett sådant flumord. Men det jag ville fästa uppmärksamheten på är något annat, nämligen ”barnpornografi” eller än mer kärnfullt: Barnporr. Jag vet att jag själv använder ordet fastän jag försöker sluta. Anledningen blir uppenbar om jag till exempel kallar det ”barnerotik” istället; Det har med ordens inneboende värdeladdning att göra. Pornografi är kanske inte tidernas mest smickrande ord, porno kommer nämligen av grekiskans ord för prostituerad eller prostitution, och grafi kommer av ordet för beskrivning eller illustration. Det vill säga, illustration av vad prostituerade sysslar med. För många är porr och pornografi intimt förknippat med äckel och förtryck, och föredrar ”erotik” som istället härstammar från den grekiska kärleksguden Eros, andra tycker att erotik endast är ett modernt PK-ersättningsord för porr. Men oavsett hur man ser på ordet pornografi verkar det som att det blir fel. Är man negativt inställd till ordet blir barnpornografi lika med avbildning av barnprostituerade, vilket väl ändå är att strö salt i såren på barnen som blir utsatta för sådant. Är man positivt inställd till ordet pornografi är problemet snarare att den starka värdenegativismen i ordet barnpornografi smittar av sig på kortversionen.
I min åsikt vore det bättre om folk började kalla fenomenet vad det är, nämligen ”dokumenterade sexuella övergrepp på underårig”; dvs något kliniskt och avsexualiserat. Men vad skulle en kort och catchy kortversion på detta vara? ”Docundsex”?
Dagens moralhysteri
Läser på Newsmill idag om något så motsägelsefullt som en feministisk präst vid namn Annika Borg som tycker att brudar (ja alltså, bröllopsbrudar) ska sluta ”våpa sig” eftersom det blir allt vanligare att brudar på amerikanskt matiné-vis vill bli överlämnade av sin pappa vid altaret, istället för att på mer traditionellt svenskt vis gå fram till altaret hand i hand med partnern. Tacksamt nog är det iallafall brudarna som får utstå kritiken här och inte vi ondskefulla män, det är alltså normalt brudens egen idé som mannen och pappan sedan går med på för att göra henne glad.
So what’s the problem? Jo, folk hänger upp sig på symboliiiken i överlämnandet från pappa till make, förr i tiden var nämligen pappan kvinnans förmyndare fram tills giftermålet då förmyndarskapet överlämnades till maken. Detta bröllopsförfarande skulle alltså reproducera en förlegad syn på kvinnan och är ett jämställdhetsproblem där kvinnor själva (för en gångs skull) är att skylla.
Okej… NEWSFLASH Kyrkobröllop är förlegat! NEWSFLASH. Ska vi prata symbolik? Bröllopsklänningen är vit, det är oskuldens färg och signalerar alltså att kvinnan innan bröllopet är oskuld. Giftermålet i sig? Det är för att ett vuxet par uppenbarligen inte är ett legitimt par innan kyrkan och gud har fått säga sitt, och framförallt har de inte rätt att fornikera. Korset som många söta barn har runt halsen är ett barbariskt avrättningsredskap i miniatyr. Låter ni era barn ha en liten elektrisk stol också? Poängen är, det finns symbolik i allt men men men, symbolik är subjektivt och inte objektivt. Bröllopsklänningen är generellt vit för att det alltid har varit så och det är vackert. Folk i sekulära Sverige gifter sig i kyrkan för att folk alltid har gjort så, inte för att de behöver kyrkans tillstånd och välsignelse. Och om svenska, jämställda brudar med skinn på näsan vill bli överlämnade av sin pappa vid altaret så kan ni ge er fan på att hon vill inkludera sin älskade far i bröllopsceremonien. Inget annat. Symbolism är ingen evig sanning och framförallt ingen objektiv sanning. Betydelser måste reproduceras för att överleva, annars dör de ut. Så vad Annika Borg med sin debattartikel gjorde var att reproducera just denna förlegade symboliska tolkning av brudöverlämnandet. Jag vill precis som alla andra att den gamla symboliska tolkningen av förfarandet ska kastas på historiens skräphög, tillsammans med allt vad religion heter, men fysiska handlingar har inte mer värde än vi tillskriver dem. Istället för att raljera över gammalt trams, börja skapa positiva tolkningar!
Så trött på Zaida Catalan…
Jag såg via Calle Rehbinders blogg ett klipp där MPs Zaida Catalan debatterade prostitution mot Magnus Betnér. Det var inte snyggt, Zaida Catalan har uppenbarligen gått en crash-course i nedsättande och mästrande retorik och fyllde samtalen med avbrott och ironiska ”javisst” och ”mhmm”. Jag tyckte att Magnus Betnér gjorde ganska bra ifrån sig även om det kunde gått bättre: Zaida Catalan har nämligen så ihåliga argument att det egentligen borde vara ganska lätt att krossa henne (förutsatt att man får tala till punkt). Sexköpslagen är en av de morallagar som jag stör mig mest på, och jag är knappast den förste liberala bloggare som reagerar på dumheterna som förekommer i debatten. Man vet knappt var man ska börja.
I den principiella frågan är saken glasklar: Varje människa har rätt till sin egen kropp och har rätt att själv bestämma vad som görs med denna kropp så länge det inte kränker någon annans rätt till självbestämmande. Sexköp som frivilligt avtal mellan två vuxna människor kränker inte andra människors rätt till självbestämmande, ergo ok!
Beroende på var man befinner sig på den ideologiska skalan så går det att ha synpunkter på detta påstående. De konservativa skulle underkänna påstående helt och hållet då principen bygger på liberal grund och således bryter mot konservativa sociala konventioner såsom religion eller bara rent klassiskt bakåtsträveri. Sedan finns det ”vänsterliberaler” och ja, ”liberaler” som håller med om ovanstående påstående men hävdar att prostitution i verkligheten aldrig är ett ”frivilligt” avtal, att sexsäljaren egentligen aldrig ingår detta avtal av egen fri vilja, utan gör det av rädsla för någon överordnad, av ekonomisk desperation till följd av missbruk, eller till följd av psykiska besvär och dålig självuppfattning. Ja det anförs en lång rad olika skäl för varför vuxna människor inte någonsin skulle kunna ingå ett sådant avtal frivillig, men alla skäl har en gemensam nämnare, nämligen översitteri och ”vi-vet-bättre-vad-som-är-bäst-för-dig-än-du-gör-eri”. I kort bygger det på en förbannat taskig människosyn, ett otroligt fult översitteri som effektivt utestänger prostituerade från debatten (de är ju inte tillförlitliga), och vid de få tillfällen då de faktiskt får uttala sig så möts det av tyst, respektfullt lyssnande och nickande samtidigt som blicken säger ”oroa dig inte, jag vet precis vad du egentligen tänker”. Det argumenteras helt enkelt inte emot, det lyssnas och glöms bort. Hanna Wagenius använder sig mycket träffande av sexarbetaren Liw Enqvists artikel på Newsmill som exempel. På Newsmill hör det till ovanligheterna att kontroversiella åsikter får stå oemotsagda, men något motinlägg på Liw Enqvist kom inte. Motståndarna vill helt enkelt inte ta i sexarbetarnas argument själva eftersom det är ganska svårt att argumentera emot de som motståndarna själva påstår sig vilja hjälpa, utan att just omyndigförklara dem. Strategin är därför att sexarbetarna ska tigas ihjäl och om möjligt stängas ute från debatten. Någon minns kanske hur Isabella Lund stängdes ute från DN?
Det argument som ofta agerar isbrytare i debatten är frågan ”hade du tyckt det varit ok om din dotter prostituerat sig?” Det är en ful fråga som samtidigt kräver ett genomtänkt svar, eftersom ett nej är självmord i debatten och ett ja låter okänsligt och oupplyst. Mitt svar på frågan är som följer; Nej, jag skulle inte vilja att min dotter prostituerar sig, men det är inte för att det är något fel på arbetet, utan det är för att samhället behandlar prostituerade som absolut bottenskrap och tvingar dem att utföra sitt arbete under mycket otrygga förhållanden. De kommer att behandlas som korkade och oförmögna att fatta rationella beslut av fördomsfulla människor som du, och ett sådant öde önskar jag inte att någon ska ha, allra minst mina egna barn. Om samhället en gång i tiden blir upplyst och modernt, där människor betraktas som rationella människor med förmåga att göra kloka livsval, och där sex bortom det icke-promiskuösa tvåsamhetsidealet inte är så förbannat kontroversiellt, då skulle jag stötta min dotter i hennes livsval bäst jag kunde.
Ovanstående är nämligen kärnan i prostitutionsproblemet: Social stigmatisering. På grund av våra djupt rotande puritanska uppfattningar om hur ”god sexualitet” ska se ut, är det i de flesta kretsar socialt självmord att öppet vara prostituerad. Prostituerade ses allmänt som nedknarkade misslyckade människor som är oförmögna att leva normala liv och vara goda föräldrar. I Petra Östergrens verk ”Porr, horor och feminister” (som borde vara obligatorisk läsning i skolan) beskrivs fall där prostituerade mammor som försökt leva någorlunda öppet med sitt yrke har levt i skräck att få sina barn fråntagna av socialen. Och bara tänk på den behandling som de stackars barnen hade fått utstå i skolan. Även om jag är för en omedelbar avkriminalisering av prostitution inser jag att stigmatiseringsproblemet kommer att bestå under lång tid om vi inte aktivt jobbar med våra puritanska grunduppfattningar om den ”goda sexualiteten”. Bland en stor del av befolkningen är detta svårt, men då dagens ungdom i större utsträckning än dagens ålderdom lever ganska frisläppta sexuella liv finns goda chanser till att en avstigmatisering kan ske inom loppet av ett par decennier, i synnerhet om skolan och samhället i stort slutar tabubelägga normbrytande sexuella beteenden. Det är lättare sagt än gjort, och det kommer kräva att organisationer som RFSU (som nyligen börjat engagera sig för sk polyamorösa, bra jobbat!) jobbar på ännu hårdare.
Den sociala stigmatiseringen av både sexsäljare och sexköpare är ett viktigt knep i debatten, det är nämligen mycket populärt (men fult) att insinuera att de som förespråkar avkriminalisering har något personligt intresse i frågan. För oss män skulle det givetvis betyda att alla vi liberala debattörer vill avkriminalisera prostitution av den enkla anledning att vi vill köpa sex lagligt. Det stämmer säkert också i vissa fall, men även de som har ett personligt intresse i frågan kan ha en ideologisk övertygelse. Risken finns iallafall att vi av rädsla för social stigmatisering går på defensiven och istället för att angripa argumenten som kommer söker förklara vår oskuld. Debatten är ju så redan förlorad. Dock finns det vissa debattörer som detta knep inte funkar något vidare på, dels har vi sådana som Magnus Betnér som på ett uppfriskande vis visar att han skiter ett stort stycke i sociala konventioner. Sedan har vi manliga sexsäljare, som jag verkligen verkligen verkligen önskar ville komma in i debatten då prostitutionsmotståndarna gärna låtsas som att de inte existerar. Men även för kvinnor finns en risk för social stigmatisering när man ger sig in i debatten, det absolut fulaste vore ju då att antyda att förespråkaren var prostituerad själv. Horstigmat är ytterst påtagligt, och alla flickor vet redan på mellanstadiet att hora är något av det fulaste man kan bli kallad. Jag tror därför att många kvinnors instinktiva motstånd mot prostitution grundar sig i horstigmat, de vill inte på något sätt befatta sig med detta det fulaste man kan bli kallad. Jag tror också att det kräver enorm trygghet i sig själv som kvinna att aktivt förespråka en avkriminalisering. Johanna Sjödin är troligen inte rädd för horstigmat eftersom hon är så extremt avslappnad med sin sexualitet och därmed inte bryr sig. Hanna Wagenius är i egenskap av CUF-styrelseledamot och Juridikstuderande i princip immun mot sådana påståenden då ”alla vet” att prostituerade är outbildat bottenskrap. Men för den stora massan av mellanutbildade, ”normalt” frisläppta kvinnor utan politiska förtroendeuppdrag kan frågan vara känsligare. Jag tror hela prostitutionsfrågan kan vara ett ”hönan eller ägget”-dilemma – Ingen vill vara för avkriminalisering innan stigmatiseringen är borta, men stigmatiseringen lär inte försvinna innan det avkriminaliseras.
Även om jag nog hade kunnat skriva flera hyllmeter till i frågan tänkte jag avsluta med ett påstående: Vi är alla horor.
Sex i relationer är ett köpslående, ett utbyte av tjänster. Det är sällan som båda parter gillar exakt samma saker i sängen. Om jag gör något för dig som du gillar, så gör du något för mig som jag gillar. I praktiken så ”säljer” jag en tjänst jag kanske inte själv föredrar och ”köper” i gengäld något jag gillar som kanske inte du föredrar. Uppfinn en ”sexvaluta” som enbart fungerar med din partner och sätt ett värde på de saker du gillar och ogillar, och observera hur handeln ser ut.
Ännu mer konkret; Om jag får en extra fin present av min partner på min födelsedag, och därför beslutar mig för att göra något extra fint i sovrummet för hennes skull; förutsatt att jag inte skulle göra det extra fina för hennes skull om jag inte fått presenten, hur är detta då inte prostitution? Om presenten jag fick hade varit ett presentkort i min favoritaffär (ett presentkort är ju så gott som pengar), är inte detta då prostitution? Fundera på saken…
EDIT: Moment 22 var inget moment 22 vid närmare eftertanke.
Piratpartiet till EU, now what?
Precis som många andra firar jag idag att Piratpartiet lyckades knipa ett mandat i EU-parlamentet. Ett mandat som dessutom kan bli två om nu EU på sedvanligt odemokratiskt vis kör igenom Lissabonfördraget tillslut trots att det röstats ner både i nuvarande och föregående form. Nästa sikte är hursomhelst Riksdagsvalet 2010, men men men… detta kommer att bli svårt:
- Piratpartiet lyckades sannolikt att mobilisera huvudparten av sina väljare till EU-valet. Detta räckte i ett val där enbart 40% av befolkningen röstade, men kommer sannolikt bli svårare i ett val med 80% valdeltagande.
- Piratpartiet har lyckats väl bland de unga väljarna, men har betydligt svårare att locka till sig kvinnliga röster.
- Piratpartiet framställs fortfarande överallt som ett enfrågeparti.
Piratpartiet är inget enfrågeparti och det är hög tid att vi protesterar mot sådana påståenden. Piratpartiet står för framtidens demokrati, det står för individens friheter och rättigheter, det står för sammanhållning och deltagarkultur, det står för tolerans och mångfald. Piratideologin är internationell och inkluderande. Den är därmed inte förenlig med nationalistisk extremism, främlingsfientlighet eller religiös konservatism. Piratpartiet litar inte på den ”goda staten” utan kräver insyn och öppenhet.
Vi måste bli bättre på att markera alla dessa aspekter av integritetsfrågor. Det finns ingen anledning att tro att kvinnor skulle vara mindre måna om personlig integritet än män, eller för den delen att unga skulle bry sig mer än gamla. Problemet är att dessa frågor helt har hamnat i skymundan till förmån för fildelningsfrågor. Givetvis kan det inte hjälpas att just TPB-rättegången och IPRED-lagen har aktualiserat just dessa frågor på senare tid, men jag hoppas verkligen att de kommande turerna kring Datalagringsdirektivet, Telekompaketet och Medina-rapporten etc kan hjälpa till att skifta fokus.
Med risk för att förolämpa en stor del av alla ni som jobbat hårt inför valet: Marknadsföringen av partiet kan bli bättre. Även om det kan vara kul med piratflaggor och sjörövar-fabbe etc som plojgrej ser jag det som ett problem att partiet inte framstår som seriöst: Därav problemet att locka väljare som inte är direkt unga. Piratpartiet bedriver ingen skojpolitik, vi driver frågor som är fundamentala för det demokratiska samhällets fortlevnad! Om inte vi själva tar dessa frågor på lite större allvar kommer inte väljarna att göra det heller. Ett tips till röstfiskarna på gator och torg (som dock har gjort ett bra jobb) är därför att ploja mindre och istället låtsas som om ni går på anställningsintervju: Det betyder vårdad klädsel och vårdat uppförande. Första intrycket betyder mycket, ger ni som representanter ett ostädat intryck så ger även partiet ett ostädat intryck. Sorry partikamrater, men vart och vartannat piratläger jag har passerat under hela försommaren hade lika gärna kunnat göra reklam för nästa LAN-party. Inte seriöst.
Vice-chefsåklagare visar prov på ren idioti.
I en notis i DN idag förklarar vice-chefsåklagare Mikael Hammarstrand att han inte skulle tveka att polisanmäla barnmorskor som skriver ut p-piller till flickor under 15 år. Brottet skulle vara medhjälp till våldtäkt. Ja det här uttalandet är korkat på så många nivåer att jag inte vet riktigt var jag ska börja.
Är Mikael Hammarstrand medveten om att p-piller ofta skrivs ut till flickor i syfte att stabilisera menstruationen, genom att bland annat göra den regelbunden, mindre riklig eller i vissa fall att producera en menstruation över huvud taget.
Är Mikael Hammastrand medveten om att ungdomar idag har sex mycket och ofta av den enkla anledning att puberteteten ofta infaller i 12 årsåldern (i synnerhet bland flickor) och att sexlusten därefter väcks? Att ta bort p-pillren skulle om något bara leda till en ökad mängd tonårsaborter, är det vad du vill?
Är Mikael Hammarstrand medveten om att praxis säger att om en 14 åring har sex med sin 15-16 åriga partner så görs undantag från byxmyndighetslagen?
Och om vi slutligen bara tittar på den oerhört kristmoraliserande synen på sex, ja. Då är det helt befängt att den som har sex med en kåt och villig 14 åring automatiskt blir våldtäktsman/kvinna. Lite världsanpassning, tack.
BSG går i graven, men lämnar mycket funderingar.
I fredags visades det sista avsnittet av sci-fi serien Battlestar Galactica. Jag vill först av allt uppmana alla som inte vill få slutet avslöjat för er att sluta läsa direkt. Hur som helst, ända sedan jag sprang på serien för första gången (sena fredagskvällar i Kanal 5 om jag minns rätt) har jag varit fascinerad; Förutom en häftig actionhistoria innehåller den många inslag av politik, etik och moral, filosofi och tragiska mänskliga öden. Det kanske mest fascinerande med serien är att den speglar många av del problem vi brottas med i verkligheten. Vi pratar rasism och meningslösa krig, vi pratar depressioner och hopplöshet, vi pratar om demokratins brister, vi pratar mänskliga egenskaper som vrede och högmod. Battlestar Galactica skildrar människor såsom vi är; mänskliga. Människor som ibland tänker fel och gör dumma saker. Människor som ibland tänker rätt men gör dumma saker iallafall. Den romantiska myten om en svart/vit värld existerar inte i verkligheten, och inte heller i BSG: Det finns bara gråskalor.
Ett viktigt tema i BSG, framförallt mot slutet, är ”all this has happened before, and all this will happen again”. Detta syftar till mänsklighetens oförmåga att lära av sina misstag och upprepa sina destruktiva misstag om och om igen. Som någon klok människa sa, jag minns inte vem, ”The only thing we’ve learned from history is that we don’t learn from history.” I slutet av BSG fann människorna till slut en ny planet att börja om på, men i stället för att bygga en stad baserad på den högteknologi de besatt i deras rymdskepp, beslutade de sig för att överge all teknologi, sprida sig tunnt över hela planeten och ”start fresh” så att säga: Kasta av sig det gamla bagaget totalt i hopp om att denna gång inte upprepa mänsklighetens destruktiva misstag. Emedan det kan finnas något romantiskt vackert över att se dessa karavaner av människor vandra över natursköna vidder på jakt efter ett bra stycke mark att odla på, är jag på någon nivå djupt upprörd över tanken på att detta skulle vara någon typ av lösning. Mycket riktigt avslutas serien med en ”150.000 years later” där vi befinner oss i dagens New York. Visserligen har vi inte startat något intergalaktiskt krig mot antropomorfiska robotar (ännu), men vi har varit ytterst duktiga på att bete oss barbariskt mot varandra, om och om igen.
Jag är ingen filantrop och jag avskyr alla föreställningar om att människan i grunden skulle vara ”god”. Godhet och Ondska är begrepp som bygger på moraliska (och därmed socialt konstruerade) föreställningar om rätt och fel. Dessa är i sin tur, tror jag, baserade på normer som över tid utarbetats för att de är funktionella i någon mening: De skapar sammanhållning i gruppen och stävjar konflikter och ökar därmed oddsen för de flestas överlevnad. Jag tror människan formas av både arv och miljö, det vill säga att det finns en biologisk och social aspekt som skapar våra personer. Den biologiska grunden menar jag ytterst ligger i rädslan för döden. Vi kommer i många fall att söka undvika död och allvarlig skada med alla tillgängliga medel, och dessa inte alltid väl genomtänkta; Människor är förmögna att göra i stort vad som helst när våra egna liv är hotade. Jag är däremot inte biologisk determinist; Jag tror ytterst att vi styr våra egna öden och att vi socialt kan konstruera beteenden som bättre stävjar våra biologiska, icke-rationella impulser. Tills vi kan bota döden (vilket känns osannolikt) kommer vi alltid att behöva dras med våra biologiska brister, men jag är övertygad om att vi genom medvetet agerande kan minimera dess skadliga effekter.
Hur hänger detta nu samman med slutet på Battlestar Galactica? Jo, att överge teknologin för att börja om från scratch antyder att det är teknologins fel att vi är barbariska. Detta är fel, ”Guns don’t kill people, people kill people”. Teknologin har visserligen givit oss stridsvagnar och kärnvapen, men även välisolerade hus, materiell välfärd och modern sjukvård. När människor börjar dö i 35 årsåldern av fullt botliga sjukdomar som lunginflammation undrar jag hur romantiskt det är med ”urtillståndet” egentligen: Överlevnadsinstinkten i reptilhjärnan tar över igen och barbarin blir ett faktum.
Istället önskar jag att de faktiskt hade byggt sin stad, skapat nya institutioner och lagar baserade på sina erfarenheter: Att lära av sina erfarenheter, inte glömma bort dem och hoppas att man spontant gör bättre val nästa gång man ställs inför problem (utan att ha något på fötterna.) Naivt är ordet. Slutsatsen är väl att jag visst känner mig tämligen besviken på slutet, det var vackra bilder och en idealistisk vision men om det var meningen att man skulle uppfyllas av de romantiska bilderna så fungerade det inte på mig. Jag såg bara problemen som skulle uppstå, och det känns sorgligt. En ruskigt bra serie var det iallafall.
Vad i h-vete har flugit i STIM?
Jag befinner mig i chocktillstånd. I en artikel i DN kan vi idag läsa att STIM genom en undersökning konstaterat att de som laddar ner musik gratis via nätet är högst villiga att betala för den. Jag säger inte mer än så, bara gå och läs. Vändpunkten nära?
EDIT: Som Christian Engström belyser är det lite tidigt att ropa hej, men det är ändock ett positivt tecken att lite av de punkter den oberoende forskningen har konstaterat får genomslag hos lobbyorganisationerna.
