Nordkorea efter den store och den käre
Ett antal tidningar, från SvD till IHT, har noterat att den käre ledaren uteblivit från det förväntat bombastiska 60års firandet som istället blev en förhållandevis tam föreställning… för att vara Nordkorea vill säga. Ett antal analytiker menar nu att det måste betyda att Kim Jong-il är allvarligt sjuk.
Även om man rent spontant kan tänka att världen blir bättre med en diktator mindre, innebär det ändå en viss oro med tanke på att Nordkorea sitter på en stående armé (föråldrad men iallafall) på över 1 miljon man, 2/3 av vilka lurar utmed DMZ mot Sydkorea, och vidare potentiellt även en experimentell kärnladdning. Att regeringen vidare har förbjudit samtalsämnet ”succession” i Nordkorea under hot om stränga staff (har de några andra?) ökar risken för ett betydande maktvakuum om Kim Jong-il skulle dö plötsligt, och sådana leder sällan till något gott: Inre maktkamp > krigsherrar > inbördeskrig > spridning > flyktingsströmmar > allmän förstörelse och misär > game over. Tanken att Nordkorea spontant skulle bli en blomstrande demokrati efter Kim Jong-il är givetvis befängd, det finns ingen demokratisk kultur att bygga på, och vidare har den Kinesiska regeringen ett intresse av att se till att Nordkorearegeringen förblir Kinavänlig. Det jag ser som det mest sannolika ”positiva” scenariot är att Kina i det dolda för fram en vänligt sinnad kandidat till ledarposten, för att därefter öppna landet gradvis med Kina-style reformer och en långsiktig… lååångsiktig plan för Koreansk återförening; förutsatt att Korea är tillräckligt Kinavänligt och USA-oberoende vid det laget vill säga… Jag tror de kinesiska hjulen snurrar i skrivande stund faktiskt, ska bli intressant att se hur detta artar sig.