Låt den filmtitel jag känner igen komma in
På SVDs nätupplaga läser jag nu att några filmskapare har skrivit ett öppet brev till regeringen och QQ över att deras film ”Låt den rätte komma in” har fildelats på Pirate Bay och därför kommer de har svårt att ens gå runt, trots ett flertal internationella utmärkelser och trots att den sålts för visning i många länder. De manar nu politikerna till att driva igenom IPRED utan några förskönande omskrivningar und so weiter.
Min första reaktion var, vad fan är det där för en film egentligen? Har aldrig hört talas om. Men ja, tydligen finns filmen och uppenbarligen finns den på Pirate bay också (om man söker på Let the right one in). Men rent spontant känner man ju att det kanske finns ett marknadsföringsproblem bakom. Det finns tonvis av amerikanska filmer som inte gick runt, detta även långt innan fildelningen uppfanns. Dessutom efterlyser jag i brevet lite konkreta siffror på exakt hur mycket pengar den har dragit in så långt, och även huruvida de på allvar menar att om man bara kommer åt de 2 miljoner fildelare i Sverige som omfattas av den lagstiftning de nu eftersträvar, så kommer filmen plötsligt gå med vinst? Hur är det med de andra 49 länderna filmen finns i?
Ja ja, hur som helst tänker jag inte se fanskapet nu iallafall. Ser fram emot vad mina seniora bloggare kommer skriva om detta inom kort.
Suck och stön åt Jan Guillou
Läste på Anna Trobergs blogg om Jan Guillous lilla chat på aftonbladet, och det var klart deprimerande läsning. Nej faktiskt blev jag riktigt förbannad över hur han kunde ösa ur sig med okunskap och oförstående och utan att ens fråga sig själv om det kanske kunde ligga något i det som de flesta halvt teknikbegåvade säger. Men nej, han bara upprepade sitt uttjatade tjuvmantra eller kallade frågorna för löjliga eller oviktiga. Vilken jävla självrättfärdig skitstövel alltså.
Hur som helst, jag fick något kul att läsa igår när min blivande svärbror skickade en kopia av ett mail som han skickat till Jan Guillou. Min svärbror är nämligen skogsägare och argumenterade på ett tämligen träffande vis att en konsekvent motståndare mot fildelning rimligen också borde vara motståndare till allemansrätten:
”Vi som t.ex. äger skog nekas ju i och med allemansrätten de eventuella intäktsmöjligheter som vårt ägande skulle kunna generera om vi fritt fick bestämma vem som skulle ha rätten att vistas på våra marker och i sådana fall till vilket pris detta skulle ske. Jag har svårt att se någon principiell skillnad i rätten till det som är ”mitt” mellan ett konstnärligt verk (t.ex. en film) och en annan ägodel (t.ex. skog). Om en sådan principiell skillnad inte finns torde också allemansrätten vara förkastligt utifrån ditt perspektiv, eller? Att ägodelen är skapad av individen själv innebär ju inte att själva äganderätten är starkare än om man köpt ägodelen?”
Parallellen är tämligen träffande, inte minst blir det intressant med tanke på att man kan plocka svamp och bär på någon annans mark, vilket egentligen är mer likt stöld än upphovsrättsintrång eftersom markägaren faktiskt då förlorar en viss tillgång (tills den växer upp igen).
”Jag tror att anledningen till att ”ni” (författare,musiker m.m) är så upprörda är för att ni har gått från ett tillstånd då det har varit lätt att exkludera personer från att konsumera era varor utan att betala till att det är svårt. Hade du som författare börjat i ett läge där det var svårt att exkludera så tror jag inte alls att du hade skrivit en debattartikel om detta ämne. På samma sätt hade nog jag som markägare blivit upprörd om allemansrätten införts nu och det inte varit en förutsättning när jag köpte min mark (det skulle ju ha inneburit att värdet på min mark sänktes).”
Även där tycker jag han slår huvudet på spiken. Det är väl knappast en tillfällighet att gamla etablerade artister protesterar mer än nya, unga förmågor?
Att försvara en sjuk sak…
Är som bekant svårt. I likhet med många liberala människor har jag principiella åsikter om saker som man kanske ändå inte vill uttrycka högt i alla lägen. Exempelvis tycker jag att incest som brott bör tas bort, om övergrepp begås är det ett övergrepp oavsett om det sker inom eller utom familjen, likaså anser jag att syskon bör kunna få gifta sig då det rimligen inte angår staten vem man väljer att gifta sig, och att det enda man överhuvudtaget kan ha åsikter om är hur lämpligt det är för dessa att skaffa barn. Å andra sidan om man rent krasst ska titta på samhället i stort finns det massor av människor som ur evolutionär synvinkel har dåliga förutsättningar att överleva och gör så enbart tack vare modern sjukvård. Med andra ord förstår jag inte hur det är rättvist att diskriminera alla syskon just för att de är syskon (och som kanske har kanongener) när det är otänkbart att diskriminera alla andra. Dessutom är det ju högst osannolikt att det är värst många syskon som vill gifta sig iallafall.
Vart jag ville komma med denna inledning är att jag nu känner att jag tryggt kan skriva detta då jag har sambo och allt och därmed inte riskerar några anklagelser att jag skriver detta i eget intresse, med åtföljande social stigmatisering som följd. Detsamma tyvärr inte för nästa kontroversiella ämne som Blogge skriver om idag och som nyligen har drivits upp till total hysteri på Expressen: Djursex.
Jag är liberal. Min grundläggande inställning är att allt som inte skadar någon eller något bör vara lagligt. Vi måste inte tycka om det. Det finns massor av saker som jag tycker är rent förfärligt äckligt. Som bajsporr och mensblod och liknande. Dock är detta något som normalt sker mellan två (eller fler) samtyckande vuxna människor, och därför är det i de flestas ögon ok. Om än äckligt.
Så långt är vi överens, men när det kommer till djur så har vi ett antal problem att brottas med. Till att börja med kan djur inte ge ett informerat samtycke till sex, de är lite som barn i det avseendet. Dock har vuxna djur i egenskap av vuxna en könsdrift precis som människor, och av evolutionära eller sociala skäl kommer djur genom olika signaler att kommunicera en lust till sexuellt beteende. Det finns många myter vad gäller djurs sexualitet att ta död på. Till att börja med är det inte sant att människor är det enda djur som har sex för nöjes skull, och inte heller är det bara människan och delfinen som har det. I en intressant artikel på Wikipedia kan man läsa att ett flertal djur (och alltjämt ökande) uppvisar beteende såsom homo/bisexualitet, gruppsex, våldtäkt, onani, sex över artsgränserna och en hel rad andra beteenden vi länge trott har varit unikt mänskliga. Artikeln hävdar vidare att denna missuppfattning har upprätthållits av forskarna själva då de, precis som alla andra, har haft konservativa värderingar och helt enkelt valt att tolka djurens beteende som exempel på något annat, snarare än att jämföra dem med mänskliga beteenden. I takt med att forskarna har blivit liberalare, har fler sexuella beteenden observerats, och fler lär det bli. Slutsatsen blir att många djur, och framförallt många däggdjur, är sexuella varelser precis som människor.
En vanligare invändning är att djur nödvändigtvis far illa fysiskt eller psykiskt av att människor har sex med dem. Media och motståndare älskar att hänvisa till exempel där sadister har skurit upp hästar och tryckt upp föremål i deras kön och allehanda andra vidrigheter, och sedan hänvisar till dessa handlingar som ”djursex”. Ja om detta är djursex då är det väl rimligen vanligt sex att få en kick av att skära upp människor och trycka upp föremål i deras kön, följaktligen bör vi förbjuda vanligt sex också.
Om ett djur far fysiskt illa av att ha sex med en människa är ganska lätt att utröna. När det gäller ett manligt djur på en mänsklig kvinna är så sällan fallet, men rör det en manlig människa på ett kvinnligt djur blir det en logisk fråga om proportioner. Rör det sig om mindre djur som katter och höns och annat är det ju uppenbart inte fråga om sex utan ren djurplågeri; Detta kommer djuret nödvändigtvis fara fysiskt illa av och då rör det sig helt klart om ett övergrepp som bör bestraffas. Men rör det sig istället större djur, såsom medelstora och stora hundar, och större djur som hästar och boskap ska det inte vara någon större risk för fysisk skada. Alla som kan någonting om hundar vet exempelvis att honhundar enbart är mottagliga för några manliga närmanden medan den löper. På övrig tid skulle närmanden med andra ord mötas av motstånd (morranden, bitanden, skällanden och flyenden) och skulle mannen ändå framhärda skulle honan mycket troligt skadas av detta > återigen ett övergrepp.
Men precis som hanhundar har en fallenhet att jucka på människors ben (vem har inte varit med om det?) har även honhundar en fallenhet till detta, exempelvis genom att gnida sin bakdel mot föremål eller en tilltänkt hane. Med andra ord kan både han- och honhundar tydligt kommunicera till andra vad de har för intentioner, på ett lika tydligt men ordlöst vis som vi människor kommunicerar till varandra när vi har lust. Det är kanske bara jag, men jag minns faktiskt inte förra gången som jag eller min sambo var tvungna att språkligt uttrycka att vi hade lust för att den andra skulle förstå, inte heller när vi senast gav explicita språkliga samtycken. Poängen är återigen att människor inte är unika, vi har mycket gemensamt med våra däggdjurssläktingar.
Vad gäller psykisk skada blir det lite filosofiskt då vi inte kan veta vilken typ av medvetande eller förmåga till känslor djur har. Klart är iallafall att fysisk skada även blir en psykisk skada, genom ett våldsamt övergrepp. Huruvida det går att osamka psykisk skada utan att samtidigt osamka fysisk sådan är dock svårare att belägga. Det finns hur som helst inga belägg för att djur skulle stigmatisera sexuella handlingar såsom vi gör, eller skämmas över vissa beteenden som vi gör. Exempelvis har hundar ingenting emot att kissa, bajsa eller para sig på allmän plats inför allmän åsyn, inte heller att sniffa människor i skrevet eller att jucka deras ben inför allmän åsyn. Dock är det klart, och känt, att många djur knyter an till närstående. Det är därför mycket möjligt att vissa djur knyter an till människor som är intima med dem, oavsett som det rör sig om klappande, kliande, slickande eller andra intima beteenden som faktiskt är socialt accepterade, eller om det är något mer fysiskt. Detta med anknytning kopplar mig närmare till själva namnet på den läggning vi talar om: Zoofili.
Precis som Homofili inte bara handlar om samkönad sexuell dragning, handlar inte zoofili bara om en sexuell dragning till djur eller en specifik handling; det rör sig om en regelrätt sexuell läggning.
Det finns faktiskt människor som faktiskt blir förälskade i djur, människor som har känslomässiga band till djur på samma sätt som till människor. Att säga att de bara inbillar sig är inte annorlunda än att säga att en man omöjligen kan bli kär i en annan man: Om det går att avvika från heteronormen på ett sätt, så varför inte ett annat? Återigen skriver Wikipedia bra och detaljerat om ”riktiga” zoofiler. Bland annat tycker många zoofiler illa om människor som använder sig av djur på ett instrumentellt vis, dvs enbart för sex skull utan att de egentligen tycker om djuret i fråga.
Djursex bör inte kriminaliseras, dock har jag inget emot starka djurskyddslagar som skydda mot övergrepp av alla de slag. Jag är för sex mellan människor men mot sexuella övergrepp på människor. På samma sätt vill jag uppmana media att uppfatta att det finns en viktig distinktion mellan vad som är ett vidrigt övergrepp och vad som så långt som vi kan uppfatta är ”frivilligt”. Det krävs egentligen inte mycket tankekraft för att lista ut vilka djur som är tänkbara och vilka som inte är det, inte mer än det krävs för att lista ut vilka människor som är det och ej.
Jag tycker verkligen synd om människor som hade oturen att födas som zoofiler. Och ärligt talat har jag inga större förhoppningar om att ni inom någon snar framtid skulle kunna öppet erkänna er läggning utan att möta omvärldens fördömanden. Men förhoppningvis kommer ni även i framtiden i lugn och ro kunna leva era egna liv som ni vill i era hem utan att staten lägger sig i.
Och till alla er andra, de flesta människor tycker djursex är äckligt. Men det är skillnad på att tycka något är äckligt och tycka att något bör förbjudas. Läs på wikipedia, sätt er in i ämnet innan ni uttalar er. Dra inte alla över en kam, var medveten om vad som är fakta och vad som är antaganden. Var medveten om att inte inte bara rör sig om ett fåtal sjuka äckliga gubbar som gillar detta: Enligt Kingseys rapport på 1960-talet hade så många som 6% av de tillfrågade någon typ av sexuell erfarenhet med djur. Det är sannolikt inte mycket ovanligare att tända på djur än att tända på människor av samma kön. Men mycket svårare att erkänna.
Upprop, den 5 november
Som svar till Oscar Swartz beslut att öppet bekänna färg, uppmanar Rick Falkvinge idag alla pirater att visa sig, att komma fram från sina nördgömslen och lämna sin dvärgkrigare obemannad ett ögonblick. Det tänker även jag göra i denna (så långt) helt olästa blogg, mest för att jag känner för det.
Jag är statsvetare och praktiserande forskare på ämnet Internationella Relationer, särskild inriktning Östasien. Jag är sedan i somras medlem i Piratpartiet och ämnar rösta på mitt parti till EU parlamentet och till Riksdagen.
Piratpartiet är den nya tidens demokratirörelse, en verklig gräsrotsorganisation som står för ett radikalt nytt förhållande till tekniken: Dels har den tekniska utvecklingen medfört en oöverträffad förmåga för vanliga människor att ta till sig och sprida information. Detta är något positivt som bör främjas. Å andra sidan har den tekniska utvecklingen medfört en aldrig tidigare skådad potential för en illvillig stat att konstruera Airstrip One ^2 i verkligheten. Detta måste med alla medel bekämpas.
Av alla partier är det enbart Piratpartiet som verkar inse att vi i Sverige, och i världen i stort, står inför en demokratisk kris som på allvar inleddes efter 11 september 2001. Gradvis uppluckras våra fri- och rättigheter under förevändningen att detta ska ge oss ökad trygghet. Det är dock givetvis dumheter att man kan komma till rätta med terroristproblemet genom att bomba människor och övervaka sina egna. Terrorister är internationellt organiserade kriminella och bör bekämpas som sådana. Att amerikanerna känner starkare för ämnet är vi är kanske inte så märkligt, men att vi i Sverige som aldrig stått inför ett reellt hot från extremisterna ska införa samma kränkande lagstiftning är ren idioti.
Vidare har vi IPRED som syftar till att ge upphovsrättsägare rätten att jaga fildelare. Att vara för fri icke-kommersiell fildelning är inte detsamma som att vara kommunist. Skivbolagen är en kvarleva från en tid när vanliga artister inte hade möjligheten att nå ut till en större publik utan hjälp från en större marknadsförare. Från en tid när musik, film och annan information inte kunde massreplikeras utan minsta marginalkostnad. Statens uppgift i en fungerande ekonomi är att reglera marknaden så att den anpassas efter den tekniska utvecklingen. Tyvärr har detta satts ur spel då upphovsrättsägarna sitter på stora summor pengar som tidvis framgångsrikt kan användas för att lobba mot policyskapare och sprida desinformation. Likt tobaksbolag försöker de med alla till buds stående medel hålla fast vid sin lönsamma ekonomiska modell fastän alla inser att utvecklingen har sprungit ifrån dem, de har blivit överflödiga och bör därför försvinna från marknaden. Bara för att vissa tjänster är gratis betyder inte det att det inte går att tjäna pengar på det, titta på Google eller Metro.
Vänstermannen i mig säger också att om denna utveckling faktiskt hade medfört (vilket det råder delade meningar om) att inte bara upphovsrättsägarna utan även artisterna och skaparna hade förlorat pengar, so what? Varför är det självklart att man överhuvudtaget ska kunna bli sjukligt rik på att spela musik eller uppträda, när det inte går att bli det genom att lära barn att läsa eller frakta undan människors hushållsavfall? I min åsikt är det ju fullt rimligt att de allra bästa inom underhållningsbranschen tjänar lika mycket som de allra bästa inom andra människoyrken. För inte så länge sedan var jag och såg en (ganska halvdan faktiskt) föreställning med Magnus Betner. Biljetterna kostade 250 kr per person och salen var fullsatt med ungefär 300 besökare. Om herr Betner själv hade fått 100 kr av dessa 250 kr hade han likväl tjänat 30 000 kr på en enda förställning, 90 minuter. Nu vet jag faktiskt inte hur mycket han faktiskt får ut av detta själv och hur mycket som går ut till marknadsföring etc, men även om han bara får 50 kr så kan han med två bra föreställningar på en månad ändå tjäna en bra lön. För min del hade jag inte gråtit om priset på biljetterna hade sänkts så han faktiskt hade behövt genomföra en bra föreställning 4 gånger på en månad för att tjäna lika mycket. Ett liveframträdande har hur som helst ett visst scarcity value som inte kan kopieras i oändlighet utan marginalkostnader, detsamma gäller kläder och andra merchandice. Nåväl, det finns många som har skrivit länge och väl och bättre än mig om detta ämne så det får väl räcka så.
