Midnattsvarg

Det är svårt att konsekvent förhålla sig till en av de klassiska ideologierna liberalism, konservatism och socialism. De flesta av oss tror jag kombinerar dessa (och andra ideologier) i olika doser för att utgöra helheten. Personligen är jag nog 50% liberal, 45% socialist och 5% konservativ. I personliga frihetsfrågor är jag mestadels liberal, åtminstone vad gäller sexualpolitik. Allt som sker med rationellt tolkat samtycke som inte skadar någon eller något är ok i mina ögon (hyperliberal). Även vad gäller det stundande övervakningssamhället är jag superliberal, staten ska fanimej inte spionera på vad befolkningen sysslar med i sina egna hem. Däremot är jag inte drogliberal, alls. Jag förespråkar ett totalt rökförbud av folkhälsoskäl för rökarna och de runtomkring (socialkonservatism, förmynderi). Jag avskyr rök. I min trappuppgång stinker det ofta rök, från hyresgästerna på bottenvåningen. Det stinker rök när de öppnar ytterdörren. De själva stinker rök. Deras lägenhet stinker rök. Och de har ett barn på kanske 2 år. Stackars barn. Fy fan när man hamnar bredvid en rökare på tåget, det är nästan lika illa som gubbsvett. Vad gäller narkotika är jag också generellt emot. Tyngre droger är lättare att argumentera emot, de ät i princip utformade för att var omöjliga att bruka ”ansvarsfullt”, och de effekter de medför gör människor oberäkneliga och ofta farliga. Enligt vad ex-knarkare själva berättar är det inte ovanligt med extrema hallucinationer långt efter man slutat knarka. En kille fick tydligen för sig att det skulle vara extremt kul att skjuta sig själv i munnen med ett hagelgevär. Tur bara att han inte fick för sig att det varit roligare att skjuta en kompis, eller någon på gatan. Vad gäller lättare droger som marajuana jag är mer kluven. Jag är framförallt dåligt insatt eftersom den mesta information genom skolor och föreläsningar fokuserar på tyngre droger och att lättare droger skulle fungera som en generell inkörsport, vilket säkert stämmer i flera fall. Men i media och inte minst amerikanska filmer och serier framstår marajuana som en relativt harmlös substans, att de gör användaren avslappnad och flummig snarare än intensiv och våldsam (som exempelvis alkohol kan medföra). I sådana fall har jag inga goda skäl att invända (lite liberal iallafall) mot användandet. Sedan finns det fortfarande en risk att människor sätter sig i en bil eller kör, eller om man röker gräs när man passar små barn och de skadar sig till följd av föräldrarnas bristande ansvarsförmåga. Jag tycker ju generellt att föräldrar har krav 24 timmar om dygnet att inte tappa ansvarsförmågan, för sina barns skull (konservatism).

Därför är jag också generell alkoholmotståndare. Om man bortser från lågalkoholdrycker som cider dricker jag enbart 2 gånger om året. En snaps till midsommarafton och julbordet. Smakar illa, men det är tradition att skåla med familjen. Att vara nykterist känns för mycket som ett statement, jag bara ”dricker inte” som jag säger. I princip är jag för ett återinförande av ett notbokssystem för att minska alkoholkonsumtionen. Inte främst för de som drickers skull (jag är liberal i den meningen att om de deckar utomhus på vintern och fryser ihjäl får de skylla sig själva), utan för alla runt omkring dem. Jag tänker på all misshandel på gator och torg, på överfall och våldtäkter. För alla övergrepp mot män, kvinnor och barn i hemmen. När jag kör bil och vill undvika att dö i en trafikolycka kan jag minska risken för detta med 90% genom att tänka på vad jag själv sysslar med. Vara uppmärksam, inte köra trött, hålla hastigheten etc. De övriga 10% kan jag inte styra över, för de beror på andra bilister. Alkohol är inblandat i 25% av alla trafikolyckor vad jag har hört. Vart jag vill komma är att alldeles för många människor kan inte hantera substansen alkohol på ett ansvarsfullt vis, och att den nytta den bidrar till kraftigt övervägs av den skada den orsakar. Jag är dock inte dum nog att tro att ett förbud eller ens ett notbokssystem kommer att stoppa den skadliga konsumtionen. Tvärtom är jag övertygad om att det är just de element som hanterar alkohol dåligt som kommer att använda alternativa medel för att få sin sprit (olaglig import och hembränning). Bara titta på alla dessa ungdomar som uppenbarligen finner medel att supa oavsett förbud. Det enda medel som kvarstår menar jag är att fortsätta moralisera i skolan, fast på ett konstruktivt vis (en liten gnutta liberalism iallafall). Man ska inte påstå att alkohol i alla lägen är fel eller skadligt, vilken det inte är, däremot bör de belysas alla de skadeverkningar de har, både på kroppen och på alla dessa externa effekter. Inte för att jag tror det är möjligt att nå fram till den korkade massan genom upplysning (elitism), men det kanske hjälper lite. Alltid något. Sedan behöver alla dessa jävla föräldrar sätta lite förbannade gränser och ta ansvar för vad sin förbannade avkomma sysslar med om kvällarna (konservatism).

För övrigt är jag även motståndare till religiösa friskolor och privatskolor, jag menar att alla oavsett bakgrund, religion, klass etc bör gå i samma sorts skola för att motverka segregering och för att svensk skola bör hålla hög klass för alla (socialism som in i helvete), och av samma skäl är jag motståndare till privata sjukhus. Sedan anser jag i princip att det kapitalistiska systemet skapar extrema inkomstklyftor som är orättvisa, jag tycker inte det är rimligt att ens mycket duktiga idrottare och skådespelare tjänar extremt mycket mer än vanliga arbetare eller akademiker och vad gäller företag menar jag att en chefs lön får vara maximalt 25 gånger högre än en vanlig arbetares. Resten bör beskattas till 100% (är jag kommunist eller vad?) Alla arv som överstiger 10 miljoner (typ) bör beskattas till 100% (socialism som satan) för jag anser att alla människor bör skapa sin egen välfärd och arbeta för den (socialism och konservatism). Paris Hilton och liknande äcklar mig (för att de är korkade och bortskämda), och My Super Sweet Sixteen på MTV får mig att vilja strypa någon.

Detta är ingen debattskrift, och jag har ingen lust att argumentera med någon just nu i sakfrågorna. Vad jag dock vill säga är att jag tror att det i varje individ finns en uppsjö av åsikter, baserade på egna erfarenher och personlighet, som ofta är ideologiskt emotsägande. Jag varken kan eller vill vara ultraliberal som Blogge, eller någon annan som konsekvent håller sig till en ideologi. Men det innebär en viss konstant inre strid mellan min rationella sida som vill vara konsekvent och min rättsuppfattning som inte har några problem att pick and choose från det politiska smörgåsbordet. Någon annan som lider av ideologiskt kaos?