BSG går i graven, men lämnar mycket funderingar.
I fredags visades det sista avsnittet av sci-fi serien Battlestar Galactica. Jag vill först av allt uppmana alla som inte vill få slutet avslöjat för er att sluta läsa direkt. Hur som helst, ända sedan jag sprang på serien för första gången (sena fredagskvällar i Kanal 5 om jag minns rätt) har jag varit fascinerad; Förutom en häftig actionhistoria innehåller den många inslag av politik, etik och moral, filosofi och tragiska mänskliga öden. Det kanske mest fascinerande med serien är att den speglar många av del problem vi brottas med i verkligheten. Vi pratar rasism och meningslösa krig, vi pratar depressioner och hopplöshet, vi pratar om demokratins brister, vi pratar mänskliga egenskaper som vrede och högmod. Battlestar Galactica skildrar människor såsom vi är; mänskliga. Människor som ibland tänker fel och gör dumma saker. Människor som ibland tänker rätt men gör dumma saker iallafall. Den romantiska myten om en svart/vit värld existerar inte i verkligheten, och inte heller i BSG: Det finns bara gråskalor.
Ett viktigt tema i BSG, framförallt mot slutet, är ”all this has happened before, and all this will happen again”. Detta syftar till mänsklighetens oförmåga att lära av sina misstag och upprepa sina destruktiva misstag om och om igen. Som någon klok människa sa, jag minns inte vem, ”The only thing we’ve learned from history is that we don’t learn from history.” I slutet av BSG fann människorna till slut en ny planet att börja om på, men i stället för att bygga en stad baserad på den högteknologi de besatt i deras rymdskepp, beslutade de sig för att överge all teknologi, sprida sig tunnt över hela planeten och ”start fresh” så att säga: Kasta av sig det gamla bagaget totalt i hopp om att denna gång inte upprepa mänsklighetens destruktiva misstag. Emedan det kan finnas något romantiskt vackert över att se dessa karavaner av människor vandra över natursköna vidder på jakt efter ett bra stycke mark att odla på, är jag på någon nivå djupt upprörd över tanken på att detta skulle vara någon typ av lösning. Mycket riktigt avslutas serien med en ”150.000 years later” där vi befinner oss i dagens New York. Visserligen har vi inte startat något intergalaktiskt krig mot antropomorfiska robotar (ännu), men vi har varit ytterst duktiga på att bete oss barbariskt mot varandra, om och om igen.
Jag är ingen filantrop och jag avskyr alla föreställningar om att människan i grunden skulle vara ”god”. Godhet och Ondska är begrepp som bygger på moraliska (och därmed socialt konstruerade) föreställningar om rätt och fel. Dessa är i sin tur, tror jag, baserade på normer som över tid utarbetats för att de är funktionella i någon mening: De skapar sammanhållning i gruppen och stävjar konflikter och ökar därmed oddsen för de flestas överlevnad. Jag tror människan formas av både arv och miljö, det vill säga att det finns en biologisk och social aspekt som skapar våra personer. Den biologiska grunden menar jag ytterst ligger i rädslan för döden. Vi kommer i många fall att söka undvika död och allvarlig skada med alla tillgängliga medel, och dessa inte alltid väl genomtänkta; Människor är förmögna att göra i stort vad som helst när våra egna liv är hotade. Jag är däremot inte biologisk determinist; Jag tror ytterst att vi styr våra egna öden och att vi socialt kan konstruera beteenden som bättre stävjar våra biologiska, icke-rationella impulser. Tills vi kan bota döden (vilket känns osannolikt) kommer vi alltid att behöva dras med våra biologiska brister, men jag är övertygad om att vi genom medvetet agerande kan minimera dess skadliga effekter.
Hur hänger detta nu samman med slutet på Battlestar Galactica? Jo, att överge teknologin för att börja om från scratch antyder att det är teknologins fel att vi är barbariska. Detta är fel, ”Guns don’t kill people, people kill people”. Teknologin har visserligen givit oss stridsvagnar och kärnvapen, men även välisolerade hus, materiell välfärd och modern sjukvård. När människor börjar dö i 35 årsåldern av fullt botliga sjukdomar som lunginflammation undrar jag hur romantiskt det är med ”urtillståndet” egentligen: Överlevnadsinstinkten i reptilhjärnan tar över igen och barbarin blir ett faktum.
Istället önskar jag att de faktiskt hade byggt sin stad, skapat nya institutioner och lagar baserade på sina erfarenheter: Att lära av sina erfarenheter, inte glömma bort dem och hoppas att man spontant gör bättre val nästa gång man ställs inför problem (utan att ha något på fötterna.) Naivt är ordet. Slutsatsen är väl att jag visst känner mig tämligen besviken på slutet, det var vackra bilder och en idealistisk vision men om det var meningen att man skulle uppfyllas av de romantiska bilderna så fungerade det inte på mig. Jag såg bara problemen som skulle uppstå, och det känns sorgligt. En ruskigt bra serie var det iallafall.
Vad i h-vete har flugit i STIM?
Jag befinner mig i chocktillstånd. I en artikel i DN kan vi idag läsa att STIM genom en undersökning konstaterat att de som laddar ner musik gratis via nätet är högst villiga att betala för den. Jag säger inte mer än så, bara gå och läs. Vändpunkten nära?
EDIT: Som Christian Engström belyser är det lite tidigt att ropa hej, men det är ändock ett positivt tecken att lite av de punkter den oberoende forskningen har konstaterat får genomslag hos lobbyorganisationerna.
Tack Telenor, jag gillar er!
För ett par veckor blev jag uppmärksammad på att IFPI skrivit ett hotbrev till Telenor (som äger bredbandsbolaget), där IFPI krävde att The Pirate Bay skulle censureras – annars väntade stämning. Telenor tog ett tag på sig att bestämma sig, under denna tid skrev jag ett mail till BBB där jag markerade att jag skulle byta operatör om de skulle filtrera TPB, och tack vare min insats (lol) kan nu IDG och SvD berätta att Telenor beslutat att visa IFPI fingret! Bra jobbat! Helt underbart att de använde sig av posten-liknelsen också. Antagligen ville Telenor göra sig säkra på att TPB skulle segra i tingsrätten innan de fattade ett slutgiltigt beslut, vilket jag nu är 95% säker på att de kommer: De resterande 5% är öppen för möjligheten att nämndemännen är korrumperade eller dumma i huvudet.
Länka upp, länka om, länka rätt
Copyriot skrev för några dagar sedan tänkvärt om länkens roll för internet. Utan länkar, vad är internet då? En isolerad samling internetsidor. Mer eller mindre en databas. Bloggosfären hade inte varit detsamma utan länkar, och utan länkar hade jag inte varit samma person jag är idag. Det var länkar som ledde mig till mina första samhällsbloggare i RSS-läsaren. Det var länkar på deras sidor som ledde mig till en rad andra bloggar som jag idag läser flitigt. Och det var dessa bloggar som gjort mig till den person jag är idag, det må låta dramatiskt men jag har genomgått en ganska omfattande ideologisk förvandling det senaste halvåret till följd av alla dessa perspektiv jag utsatts för. Jag började ifrågasätta och utveckla mina egna perspektiv och jag tycker att det har gjort mig till en klokare människa. Jag skrattar idag åt tanken att jag för ett år sedan var ointresserad av inrikespolitik för att jag inte tyckte det fanns några viktiga politiska stridsfrågor! Har ni hört så dumt?
Men vad jag egentligen ville skriva om är ett konkret exempel på hur lite flitigt länkande kan förändra en blogg. Jag är fullt medveten om att min egen inte tillhör de mest lästa, jag brukar betrakta 15-20 läsare som en ”bra dag” och 3-5 som en normal dag. I går hände dock något som chokerade mig ordentligt. Tillåt mig illustrera:
Ja det är en sorglig bild jag vet. Men med detta vill jag illustrera vad kan hända om man länkar flitigt, även om jag i ärlighetens namn bara kort kommenterade lite nyheter och inte bidrog med något särdeles nyskapande. Jag gick från runt 20 läsare till över 300. För er etablerade bloggare är det kanske en skitsak, men det gjorde min dag. Det var en fantastisk känsla, det där att faktiskt inte bara skriva dagbok utan att faktiskt bli läst! Komiskt nog får man ju lite ångest dels över hur man ska kunna toppa detta men dels över att jag kanske borde blogga med lite mer eftertänksamhet.
Jag vet en sak med säkerhet: Det är att just detta inlägg inte kommer bli alls mycket läst; jag har ju bara en enda länk! Eller tja, tekniskt sett två. Men det är ok, i slutändan skriver jag ju faktiskt för min egen skull.
Idag gillar jag SvD bättre än DN.
Många bloggare (inklusive jag själv) reagerade negativt på en artikel i DN som grävde i PR-byråers inflytande över FRA-motståndet i somras. Jag hade inget emot artikeln som sådan men jag uppskattade inte vad som antyddes: Att detta genuint folkliga motstånd på något sätt skulle vara regisserat av ett fåtal ekonomiska intressenter. Detta påminner allt för mycket om den förvirrade S-kvinna (vars namn jag inte minns) som påstod att FRA-motståndare var köpta av Ryssland. Jag vill bara upprepa vad alla vettiga människor redan sagt: Man behöver inte vara köpt av någon för att vilja värna om våra demokratiska rättigheter! Det är upprörande och fruktansvärt fult att inte ens uppskatta våra ståndpunkter som legitima!
På tal om något annat blev jag glad då jag läste Maria Abrahamssons ledare i SvD som på ett mer nyanserat vis behandlade Susanne Dodillets uppmärksammade doktorsavhandling om prositution i Sverige och Tyskland, som sågades hänsynslöst (och osakligt) av DN-kulturs Kajsa Ekis Ekman. Precis som Abrahamsson och Dodillet skriver har vi ingen nyanserad debatt om prostitution i Sverige, även om man hade hoppats att den nuvarande regeringen skulle hoppa av det radikalfeministiska dumspåret. Istället pratas det om straffskärpning för sexköpare och mer pengar på ”behandling” av dessa som om det vore en förbannad sjukdom. Idioti. Jag har själv inte hunnit titta på Dodillets avhandling men hoppas kunna göra det senare, jag ska först läsa klart Petra Östergrens fantastiska ”Porr, Horor och Feminism”.
En tredje punkt som också är positiv är att det ser ut som att filmcensuren ska försvinna till sist. Det var ju inte en dag för sent. Det är närmast löjeväckande att vuxna människor ska sitta och bestämma vad andra vuxna människor får och inte får titta på.
Två plus och ett minus är väl okej för en söndag.
Pingat på Intressant
EDIT: Jag menar givetvis att det inte är en dag för TIDIGT som filmcensuren försvinner.
