Dagens moralhysteri

07 juli 2009 at 10:56 (Uncategorized) (, , , )

Läser på Newsmill idag om något så motsägelsefullt som en feministisk präst vid namn Annika Borg som tycker att brudar (ja alltså, bröllopsbrudar) ska sluta ”våpa sig” eftersom det blir allt vanligare att brudar på amerikanskt matiné-vis vill bli överlämnade av sin pappa vid altaret, istället för att på mer traditionellt svenskt vis gå fram till altaret hand i hand med partnern. Tacksamt nog är det iallafall brudarna som får utstå kritiken här och inte vi ondskefulla män, det är alltså normalt brudens egen idé som mannen och pappan sedan går med på för att göra henne glad.

So what’s the problem? Jo, folk hänger upp sig på symboliiiken i överlämnandet från pappa till make, förr i tiden var nämligen pappan kvinnans förmyndare fram tills giftermålet då förmyndarskapet överlämnades till maken. Detta bröllopsförfarande skulle alltså reproducera en förlegad syn på kvinnan och är ett jämställdhetsproblem där kvinnor själva (för en gångs skull) är att skylla.

Okej… NEWSFLASH Kyrkobröllop är förlegat! NEWSFLASH. Ska vi prata symbolik? Bröllopsklänningen är vit, det är oskuldens färg och signalerar alltså att kvinnan innan bröllopet är oskuld. Giftermålet i sig? Det är för att ett vuxet par uppenbarligen inte är ett legitimt par innan kyrkan och gud har fått säga sitt, och framförallt har de inte rätt att fornikera. Korset som många söta barn har runt halsen är ett barbariskt avrättningsredskap i miniatyr. Låter ni era barn ha en liten elektrisk stol också? Poängen är, det finns symbolik i allt men men men, symbolik är subjektivt och inte objektivt. Bröllopsklänningen är generellt vit för att det alltid har varit så och det är vackert. Folk i sekulära Sverige gifter sig i kyrkan för att folk alltid har gjort så, inte för att de behöver kyrkans tillstånd och välsignelse. Och om svenska, jämställda brudar med skinn på näsan vill bli överlämnade av sin pappa vid altaret så kan ni ge er fan på att  hon vill inkludera sin älskade far i bröllopsceremonien. Inget annat. Symbolism är ingen evig sanning och framförallt ingen objektiv sanning. Betydelser måste reproduceras för att överleva, annars dör de ut. Så vad Annika Borg med sin debattartikel gjorde var att reproducera just denna förlegade symboliska tolkning av brudöverlämnandet. Jag vill precis som alla andra att den gamla symboliska tolkningen av förfarandet ska kastas på historiens skräphög, tillsammans med allt vad religion heter, men fysiska handlingar har inte mer värde än vi tillskriver dem. Istället för att raljera över gammalt trams, börja skapa positiva tolkningar!

Permalänk 3 kommentarer

Så trött på Zaida Catalan…

04 juli 2009 at 12:16 (Uncategorized) (, , , , , , )

Jag såg via Calle Rehbinders blogg ett klipp där MPs Zaida Catalan debatterade prostitution mot Magnus Betnér. Det var inte snyggt, Zaida Catalan har uppenbarligen gått en crash-course i nedsättande och mästrande retorik och fyllde samtalen med avbrott och ironiska ”javisst” och ”mhmm”. Jag tyckte att Magnus Betnér gjorde ganska bra ifrån sig även om det kunde gått bättre: Zaida Catalan har nämligen så ihåliga argument att det egentligen borde vara ganska lätt att krossa henne (förutsatt att man får tala till punkt). Sexköpslagen är en av de morallagar som jag stör mig mest på, och jag är knappast den förste liberala bloggare som reagerar på dumheterna som förekommer i debatten. Man vet knappt var man ska börja.

I den principiella frågan är saken glasklar: Varje människa har rätt till sin egen kropp och har rätt att själv bestämma vad som görs med denna kropp så länge det inte kränker någon annans rätt till självbestämmande. Sexköp som frivilligt avtal mellan två vuxna människor kränker inte andra människors rätt till självbestämmande, ergo ok!
Beroende på var man befinner sig på den ideologiska skalan så går det att ha synpunkter på detta påstående. De konservativa skulle underkänna påstående helt och hållet då principen bygger på liberal grund och således bryter mot konservativa sociala konventioner såsom religion eller bara rent klassiskt bakåtsträveri. Sedan finns det ”vänsterliberaler” och ja, ”liberaler” som håller med om ovanstående påstående men hävdar att prostitution i verkligheten aldrig är ett ”frivilligt” avtal, att sexsäljaren egentligen aldrig ingår detta avtal av egen fri vilja, utan gör det av rädsla för någon överordnad, av ekonomisk desperation till följd av missbruk, eller till följd av psykiska besvär och dålig självuppfattning. Ja det anförs en lång rad olika skäl för varför vuxna människor inte någonsin skulle kunna ingå ett sådant avtal frivillig, men alla skäl har en gemensam nämnare, nämligen översitteri och ”vi-vet-bättre-vad-som-är-bäst-för-dig-än-du-gör-eri”. I kort bygger det på en förbannat taskig människosyn, ett otroligt fult översitteri som effektivt utestänger prostituerade från debatten (de är ju inte tillförlitliga), och vid de få tillfällen då de faktiskt får uttala sig så möts det av tyst, respektfullt lyssnande och nickande samtidigt som blicken säger ”oroa dig inte, jag vet precis vad du egentligen tänker”. Det argumenteras helt enkelt inte emot, det lyssnas och glöms bort. Hanna Wagenius använder sig mycket träffande av sexarbetaren Liw Enqvists artikel på Newsmill som exempel. På Newsmill hör det till ovanligheterna att kontroversiella åsikter får stå oemotsagda, men något motinlägg på Liw Enqvist kom inte. Motståndarna vill helt enkelt inte ta i sexarbetarnas argument själva eftersom det är ganska svårt att argumentera emot de som motståndarna själva påstår sig vilja hjälpa, utan att just omyndigförklara dem. Strategin är därför att sexarbetarna ska tigas ihjäl och om möjligt stängas ute från debatten. Någon minns kanske hur Isabella Lund stängdes ute från DN?

Det argument som ofta agerar isbrytare i debatten är frågan ”hade du tyckt det varit ok om din dotter prostituerat sig?” Det är en ful fråga som samtidigt kräver ett genomtänkt svar, eftersom ett nej är självmord i debatten och ett ja låter okänsligt och oupplyst. Mitt svar på frågan är som följer; Nej, jag skulle inte vilja att min dotter prostituerar sig, men det är inte för att det är något fel på arbetet, utan det är för att samhället behandlar prostituerade som absolut bottenskrap och tvingar dem att utföra sitt arbete under mycket otrygga förhållanden. De kommer att behandlas som korkade och oförmögna att fatta rationella beslut av fördomsfulla människor som du, och ett sådant öde önskar jag inte att någon ska ha, allra minst mina egna barn. Om samhället en gång i tiden blir upplyst och modernt, där människor betraktas som rationella människor med förmåga att göra kloka livsval, och där sex bortom det icke-promiskuösa tvåsamhetsidealet inte är så förbannat kontroversiellt, då skulle jag stötta min dotter i hennes livsval bäst jag kunde.

Ovanstående är nämligen kärnan i prostitutionsproblemet: Social stigmatisering. På grund av våra djupt rotande puritanska uppfattningar om hur ”god sexualitet” ska se ut, är det i de flesta kretsar socialt självmord att öppet vara prostituerad. Prostituerade ses allmänt som nedknarkade misslyckade människor som är oförmögna att leva normala liv och vara goda föräldrar. I Petra Östergrens verk ”Porr, horor och feminister” (som borde vara obligatorisk läsning i skolan) beskrivs fall där prostituerade mammor som försökt leva någorlunda öppet med sitt yrke har levt i skräck att få sina barn fråntagna av socialen. Och bara tänk på den behandling som de stackars barnen hade fått utstå i skolan. Även om jag är för en omedelbar avkriminalisering av prostitution inser jag att stigmatiseringsproblemet kommer att bestå under lång tid om vi inte aktivt jobbar med våra puritanska grunduppfattningar om den ”goda sexualiteten”. Bland en stor del av befolkningen är detta svårt, men då dagens ungdom i större utsträckning än dagens ålderdom lever ganska frisläppta sexuella liv finns goda chanser till att en avstigmatisering kan ske inom loppet av ett par decennier, i synnerhet om skolan och samhället i stort slutar tabubelägga normbrytande sexuella beteenden. Det är lättare sagt än gjort, och det kommer kräva att organisationer som RFSU (som nyligen börjat engagera sig för sk polyamorösa, bra jobbat!) jobbar på ännu hårdare.

Den sociala stigmatiseringen av både sexsäljare och sexköpare är ett viktigt knep i debatten, det är nämligen mycket populärt (men fult) att insinuera att de som förespråkar avkriminalisering har något personligt intresse i frågan. För oss män skulle det givetvis betyda att alla vi liberala debattörer vill avkriminalisera prostitution av den enkla anledning att vi vill köpa sex lagligt. Det stämmer säkert också i vissa fall, men även de som har ett personligt intresse i frågan kan ha en ideologisk övertygelse. Risken finns iallafall att vi av rädsla för social stigmatisering går på defensiven och istället för att angripa argumenten som kommer söker förklara vår oskuld. Debatten är ju så redan förlorad. Dock finns det vissa debattörer som detta knep inte funkar något vidare på, dels har vi sådana som Magnus Betnér som på ett uppfriskande vis visar att han skiter ett stort stycke i sociala konventioner. Sedan har vi manliga sexsäljare, som jag verkligen verkligen verkligen önskar ville komma in i debatten då prostitutionsmotståndarna gärna låtsas som att de inte existerar. Men även för kvinnor finns en risk för social stigmatisering när man ger sig in i debatten, det absolut fulaste vore ju då att antyda att förespråkaren var prostituerad själv. Horstigmat är ytterst påtagligt, och alla flickor vet redan på mellanstadiet att hora är något av det fulaste man kan bli kallad. Jag tror därför att många kvinnors instinktiva motstånd mot prostitution grundar sig i horstigmat, de vill inte på något sätt befatta sig med detta det fulaste man kan bli kallad. Jag tror också att det kräver enorm trygghet i sig själv som kvinna att aktivt förespråka en avkriminalisering. Johanna Sjödin är troligen inte rädd för horstigmat eftersom hon är så extremt avslappnad med sin sexualitet och därmed inte bryr sig. Hanna Wagenius är i egenskap av CUF-styrelseledamot och Juridikstuderande i princip immun mot sådana påståenden då ”alla vet” att prostituerade är outbildat bottenskrap. Men för den stora massan av mellanutbildade, ”normalt” frisläppta kvinnor utan politiska förtroendeuppdrag kan frågan vara känsligare. Jag tror hela prostitutionsfrågan kan vara ett ”hönan eller ägget”-dilemma  – Ingen vill vara för avkriminalisering innan stigmatiseringen är borta, men stigmatiseringen lär inte försvinna innan det avkriminaliseras.

Även om jag nog hade kunnat skriva flera hyllmeter till i frågan tänkte jag avsluta med ett påstående: Vi är alla horor.
Sex i relationer är ett köpslående, ett utbyte av tjänster. Det är sällan som båda parter gillar exakt samma saker i sängen. Om jag gör något för dig som du gillar, så gör du något för mig som jag gillar. I praktiken så ”säljer” jag en tjänst jag kanske inte själv föredrar och ”köper” i gengäld något jag gillar som kanske inte du föredrar. Uppfinn en ”sexvaluta” som enbart fungerar med din partner och sätt ett värde på de saker du gillar och ogillar, och observera hur handeln ser ut.
Ännu mer konkret; Om jag får en extra fin present av min partner på min födelsedag, och därför beslutar mig för att göra något extra fint i sovrummet för hennes skull; förutsatt att jag inte skulle göra det extra fina för hennes skull om jag inte fått presenten, hur är detta då inte prostitution? Om presenten jag fick hade varit ett presentkort i min favoritaffär (ett presentkort är ju så gott som pengar), är inte detta då prostitution? Fundera på saken…

EDIT: Moment 22 var inget moment 22 vid närmare eftertanke.

Permalänk 4 kommentarer