Dagens moralhysteri

07 juli 2009 at 10:56 (Uncategorized) (, , , )

Läser på Newsmill idag om något så motsägelsefullt som en feministisk präst vid namn Annika Borg som tycker att brudar (ja alltså, bröllopsbrudar) ska sluta ”våpa sig” eftersom det blir allt vanligare att brudar på amerikanskt matiné-vis vill bli överlämnade av sin pappa vid altaret, istället för att på mer traditionellt svenskt vis gå fram till altaret hand i hand med partnern. Tacksamt nog är det iallafall brudarna som får utstå kritiken här och inte vi ondskefulla män, det är alltså normalt brudens egen idé som mannen och pappan sedan går med på för att göra henne glad.

So what’s the problem? Jo, folk hänger upp sig på symboliiiken i överlämnandet från pappa till make, förr i tiden var nämligen pappan kvinnans förmyndare fram tills giftermålet då förmyndarskapet överlämnades till maken. Detta bröllopsförfarande skulle alltså reproducera en förlegad syn på kvinnan och är ett jämställdhetsproblem där kvinnor själva (för en gångs skull) är att skylla.

Okej… NEWSFLASH Kyrkobröllop är förlegat! NEWSFLASH. Ska vi prata symbolik? Bröllopsklänningen är vit, det är oskuldens färg och signalerar alltså att kvinnan innan bröllopet är oskuld. Giftermålet i sig? Det är för att ett vuxet par uppenbarligen inte är ett legitimt par innan kyrkan och gud har fått säga sitt, och framförallt har de inte rätt att fornikera. Korset som många söta barn har runt halsen är ett barbariskt avrättningsredskap i miniatyr. Låter ni era barn ha en liten elektrisk stol också? Poängen är, det finns symbolik i allt men men men, symbolik är subjektivt och inte objektivt. Bröllopsklänningen är generellt vit för att det alltid har varit så och det är vackert. Folk i sekulära Sverige gifter sig i kyrkan för att folk alltid har gjort så, inte för att de behöver kyrkans tillstånd och välsignelse. Och om svenska, jämställda brudar med skinn på näsan vill bli överlämnade av sin pappa vid altaret så kan ni ge er fan på att  hon vill inkludera sin älskade far i bröllopsceremonien. Inget annat. Symbolism är ingen evig sanning och framförallt ingen objektiv sanning. Betydelser måste reproduceras för att överleva, annars dör de ut. Så vad Annika Borg med sin debattartikel gjorde var att reproducera just denna förlegade symboliska tolkning av brudöverlämnandet. Jag vill precis som alla andra att den gamla symboliska tolkningen av förfarandet ska kastas på historiens skräphög, tillsammans med allt vad religion heter, men fysiska handlingar har inte mer värde än vi tillskriver dem. Istället för att raljera över gammalt trams, börja skapa positiva tolkningar!

3 kommentarer

  1. cordy sa,

    fast lite larvigt känns det allt, att pappan ska överlämna…lite hej-vi-har-sett-för-många-amerikanska-filmer!
    jag såg en dokumentär där bruden ville att killen (eller om det var pappan) skulle gå längs altargången själv, stanna och vända sig om efter halva, och så skulel hon komma gåendes.
    killen/pappan: Vill du att det ska se ut som om jag glömt ta med dig?!

    • midnattsvarg sa,

      Det beror som sagt hur man ser det. Det var en tjej som ville göra så för att hon ville inkludera pappan i bröllopet, bröllopsplaner har en tendens att bli något mellan bruden och mamman (och maken på ett hörn) medan pappan blir lite utanför. Ja folk får motivera det hur de vill, det är ju deras bröllop. Roliga idéer uppmuntras imo. När mina föräldrar gifte sig hade de bjudit alla gäster på barndop, bara de allra närmaste hade en aning om att det skulle bli bröllop.

  2. emla sa,

    Som i så många andra fall skulle jag väl säga att det är huvudsaken att man är medveten om de val man gör. Skulle jag gifta mig skulle det nog vara den enda gången någonsin som jag skulle kunna motivera en vit klänning (enligt Murphy och min egen natur är vitt inte en bra färg på mig). De flesta som mött mig skulle nog också inse att jag använde mig av: Det gäller att passa på när man har möjligheten till det-approachen när det gällde valet av färg ;) För övrigt gillar jag hur en kvinna på mitt sommarjobb gifte sig. De bjöd in till midsommarfest. De skulle precis till att börja med lekar och de som var lagledare, och kanske några till, stod därför iförda diverse underliga munderingar, när vigselförrättaren dyker upp. Hon hade således bland annat en man i cyklop och snorkel som bröllopsvittne.

    För övrigt får jag tacka för lektionen i den manliga sexualpsykologin, mycket värdefullt. Dock tillhör jag pervesionen som då och då kan tycka att lite hus i helvete kan vara kul. Somliga skulle kalla det för att vara ond, jag kallar det för att se till att inte bli förutsägbar. Tyvärr han målet för mina planer vakna själv.. Men det är en ny dag imorgon.

Kommentera